jussek

det här inlägget kommer jag att ägna åt en väldigt speciell person, som i rubriken "en man värd att älska".

det här är en man som jag lärde känna för ca ett år sedan, tack vare en gemensam internetkompis till oss. han tyckte att vi var ganska lika, och att vi skulle börja prata med varandra. tänkte att "man kan ju aldrig få för många vänner" så jag tror det var jag som addade honom, vi började prata lite smått och  pratade allt mer och mer och insåg verkligen hur otroligt lika vi verkligen var. När det gäller det mesta ! intressen så som musik, fotografering m.m.

vi pratade i princip varje dag på msn, och han var blyg för han ville inte starta camen för mig, men till slut fick jag som jag ville och oh vilken fining han var tyckte jag! och hans leende, ja jag tycker självklart fortfarande att han ser superbra ut och jag älskar hans leende, så jädra härligt och fint så det finns bara inte! han hade till och med likadana "huggtänder" som jag, haha. och hur sjukt är inte det? :)  vi pratade om det mesta hela tiden, skrattade åt varandra och det var så himla lätt att prata, bara prata på och lyssna och förstå.

det är konstigt att man kan få sådana starka och obekanta men spännande känslor för någon över internet sådär. men det går, jag lovar! vi var helt inne på att träffas och shit vad nervös jag blev varje gång vi pratade om det, det var ju nästan som att man ville gå under! vi skulle träffats slutet på mars, men då hände det mycket på en gång när jag förlorade min kusin efter att hon levt med en hjärntumör medvetandes i fem dagar så jag var helt förstörd då. han ville fortfarande komma ner och trösta mig, hålla om mig men jag vägrade, ville ju inte att han skulle se mig totalt förstörd och skrämma bort honom direkt! det här var ju en skatt jag hade hittat!

vi fortsatte att prata vidare, och speciellt om att ses. nu är det så att han tyvärr bodde långt ifrån mig,  väldigt långt. det kändes som att han bodde på andra sidan jordklotet! det kändes riktigt hemskt att vilja träffa någon så mkt och inte kunna det. vi pratade på, smsade i stort sett varje dag, skrev om längtan till mycket. längtan till honom, till mig. längtan att vilja ses. det var mig ena underbara sms man fick! man blev alldeles, ja glad i hjärtat.

till sommaren. ja då äntligen!
då kom han ner hit en måndag, mötte upp honom vid tågstationen, vi åkte en liten guidad tur och blev avsläppta vid kungsbron där vi satte oss under ett träd och pratade om det mesta, det var lite spänt i början, man var ju sjukt nervös!
vi pratade mkt, skrattade mkt och det var helt sjukt härligt! jag tror dem flesta vet vad jag menar och hur det kan kännas.
kommer självklart ihåg första kyssen, precis på pricken vilket ställe. det var, så pirrigt! speciellt eftersom vi pratat om den, redan då var det ju pirrigt som tusan! världens alla fjärilar befann sig just då i magen.

han var nere hos mig i fyra dagar och det var utan tvekan fyra av de bästa dagarna på mitt sommarlov iaf!
tyvärr blev det lite krångel och så,  det blev dock inget mer än vänner!  men det gjorde mig absolut ingenting, för ni ska veta hur underbar den här personen är, hellre vän än ingenting alls säger jag bara. och jag är fast besluten att den här mannen, han ska jag då alltid ha i mitt liv. varesig han vill eller inte :>

Omtänksam. Rolig. Underbar. SNYGG!. Helt Jävla Fantastisk. Pratar Härligt.
Ja, det finns en hel del! men en sak som definitivt är säker är att;
Han är en man värd att älska! 
Christopher Halvorsen!